Christopher Williams är auktoriserad konstterapeut, TBA specialist (Tillämpad Beteende Analys) musiker, konstnär, förespråkare för individer med funktionsnedsättning. Christophers Meriter.
Tack Gabriel @Epilepsi Vlogg för initiativet till videon
Jag föddes i Brooklyn, New York 1977 som underutvecklad och oväntad ”trippelbonus” till tvillingar där alla trodde att min mamma väntade 2 barn istället för 3. Att jag överlevde är fortfarande ett mysterium, men jag valde att tro att det fanns en mening med det. Sedan barnsben har jag levt i ett gränsland mellan livet och döden, mellan normalitet och funktionshinder, mellan aktivitet och handlingsförlamning. Mitt gränsland styrs av min epilepsi, som kommer från en godartad tumör i vänster hjärnhalva. Under hela mitt liv har min hjärnskada och epilepsi både stängt och öppnat gränser sömnlöst.
När jag var liten tillbringade jag nästan lika mycket tid på sjukhus som hemma. Jag fick ofta höra att jag skulle leva till högst 40 år. Jag har passerat den gränsen, trots alla år och tusentals svåra anfall, operationer och starka mediciner. Många läkare säger också att jag har gått över gränsen för vad som är möjligt med min typ av hjärnskada. Baserat på allvarlighetsgraden av mitt tillstånd, borde jag inte kunna prata eller röra mig normalt.
Min familj: mamma, pappa, storasyster och mina två trillingar, har hanterat min sjukdom på olika sätt. Förnekelse, hopp, förtvivlan, ångest och panik. Skolan var mer tortyr än utbildning eftersom jag hade svårt att fokusera, jag missade många lektioner och jag blev ständigt mobbad, både fysiskt och mentalt. När jag upptäckte konsten förändrades allt. Det var räddningen från det ständiga hotet om när nästa attack skulle komma och hur stark den skulle bli. Genom skapelsen passerade jag gränsade till en annan värld där jag inte var bunden av min sjukdom.
Passionen för skapande och kreativitet har inte gjort mig frisk, men den har gett mitt liv mening och tillät mig att fortsätta kämpa. När jag kliver in i konstens värld kan jag glömma min ständig kamp mot epilepsi och mot den isolering och diskriminering det innebär. I den kan jag hitta ett lugn, fyllt av inre bilder och de verk jag skapar på duken.
Även om epilepsi har hindrat mig från att uppnå vissa saker, som att tvingas sluta med mitt jobb som illustratör för Disney World i Florida, har jag alltid funnit styrka i konsten. Jag har också haft förmånen att hjälpa andra människor, med liknande förutsättningar, att må bättre genom att använda kreativa metoder. Förutom att vara utbildad konstnär har jag även en examen i konstterapi som är en erkänd terapiform i USA.
När jag tänker på de människor som jag har arbetat med genom åren känner jag mig tacksam över att ha bidragit till att förbättra deras liv genom skapande och kreativitet. En del av dem hade aldrig kunnat uttrycka sig i tal och skrift, men tack vare konsten gick de över gränsen till kommunikation med omvärlden. Tyvärr är många av dem inte längre med oss idag som jag har träffat och en del av dem som fortfarande är med oss är här för att jag personligen har hjälpt dem från svåra attacker. Epilepsi sliter ut kroppen fysiskt.
I mina konstverk försöker jag skapa ett element av gränser. Jag vill beskriva det gränsland som jag bor i. Den är full av starka färger och mönster, ett slags kaos som är både klart och suddigt samtidigt. Mitt i allt som är sårbart och oförutsägbart finns också det vackra, som jag ofta avbildar med motiv från djurriket. Djuren representerar min känsla för vad som är viktigt i våra liv, och de påminner oss om hur skört livet är. En känsla av harmoni, acceptans och att inte ta något för givet, i en värld där gränser kan korsas utan förvarning.
Kontakta gärna mig för samarbete. Se mitt Instagram för aktuella händelser och för målningar hittar ni på konst.se/christopherwilliams
